Sitter på balkongen med en kopp kaffe i värmen.. Vet inte hur jag tänkte där..!?!?
Det har varit en hittills omtumlande sommar med allt det har inneburit!
Tårar, ångest, förtvivlan.. Men åxå hopp, kärlek och starka band har knutits!
Livet och dess påhitt spelar en verkligen ett spratt ibland och upphör alldrig att ta en på sängen av överraskningar.. Både onda å goda!

Det är då sant som det sägs att det är i nöden vännen prövas och det har visat sig stämma alldeles ypperligt!
Det är som en beställning, först får du en kopia och senare en bekräftelse..

Jag har gjort ett val som av många tycks verka underligt, men jag tror på förändring.. Och inte bara från ont till gott, utan även märkt tydligt att det funkar likadant åt andra hållet!

Jag kräver inte att folk ska förstå, och det är ok.. Men sitt inte å låtsas att förstå då orden säger en sak och handligen en annan!
Vissa är som stjärnorna.. När vädret är klart så lyser dom starkt men när molnen blåser in så ser man inte skymten av dom!
Men så är det väl antar jag.

Jag kan säga att jag är långt ifrån samma människa som jag var för 5 år sen..
Man lär sig av sina prövningar och det gäller att acceptera förändingarna man motvilligt utsätts för och acceptera och förlåta sig själv för handlingar man utsatt andra för under den svåra tiden!

Men med facit i hand så ser jag positivt på tillvaron och har vuxit med mina erfarenheter även om vägen varit gropig och är långt kvar till mål!
Jag har lärt mig mycket om mig själv och även om min omgivning.

Ett stort tack till alla fina människor som var där när det var som värst, och ännu ett stort tack till samma människor som funnit där nu under denna overkligt omtummlande tiden!!

Jag skrev en gång om samma plats på jorden men inte samma plats i livet.. Känns som att det inte stämmer lika bra nu! :-)

Till stjärnorna har jag inget att säga, förutom att molnen blåser även över eran himmel en dag, så håll i hatten!